I helgen har husbilen varit på agilitytävling i Åsele. Vi som var med var Maria, Rebecka och jag, Monica. Hundarna Olga, Emra och Ally var också med så det var lite trångt om golvytrymme i bilen. Lördag tävlade Rebecka med Olga i agility klass 1 large och hoppklass 1 large och så här bra gick det i agilityklass.

  De kom på 2:a plats med ett felfritt lopp men tyvärr fick de tidsfel så det blev ingen pinne. I hoppklass 1 kom de på 6:e plats efter 5 st Border Collies.

  Emra tycker att det känns skönt att ha en bästa vän att hålla i tassen när det är så mycket hundar som far runt som tossingar och skäller

Nu är det synd om mej. Jag skulle bara tala om för Ally att bollen är MIN, så blev vi lite osams om detta och nu har jag hål i foten.

  Då tog de och körde mej till doktorn, vilket jag inte gillar. Inte ens med Rebecka som stöd.   Doktorn sydde trampdynan både invändigt och utvändigt och nu måste jag ha dumstrut, bandage och äta två olika mediciner.  

Det är synd om mej//Olga

om man inte räknar med gårdagen då vi tog oss ner till Sundsvall. Sundsvallsbilen har anslutit och vi har besökt Wij trädgårdar i Ockelbo på eftermiddagen. Trädgården var väl värt ett besök även om det var kallt och regnet hängde i luften. Ännu vackrare kommer trädgården att bli om några veckor när allt blommar. Natten tillbringas på vägverkets rastplats utanför Storvik. I morgonbitti styr vi mot Trosa.

Har nu bokat färjebiljetten till Tyskland 23 juni, hoppas bara att ehec smittan är hittad så att man vågar äta råa grönsaker.

Tror nog att det är sista gången vi åker till Norge eftersom det alltid regnar där så att man kan inte gå ut och inte ser man så mycket av den vackra naturen heller när regnet öser ner.

Spännande blev det också med både lysande oljelampa och ett skrammel baktill i bilen som vi först trodde var bakaxeln som hade havererat igen. Vi hade tur och fick hjälp av trevliga och hjälpsamma norrmän, den ena var same och hade sina renar nere i Nordmaling på vintern och när vi var in på Mercedesverkstaden i Mosjoen så kändes bilen igen för en av verkstadskillarna hade arbetat på BilDahl i Umeå när de bytte bakaxeln. Vad det var för fel den här gången, jo det var en sten i navkapseln som gav oljudet.

Sista dygnet blev också bra med vackert väder och träff med gamla grannar från Bergeforsen.Det dygnet tillbringades på vägverkets rastplats Tallbacken inte så många mil hemifrån.

Sitter och planerar en resa till Norge helgen kristihimmelsfärd-nationaldagen och frågan kommer upp hur det är att köra i Norge. Finns det några begränsningar, vår husbil är 7,5m lång och drygt 3,3 m hög, vikten är 3800 kg???? Vi tänker åka Sagavägen som går från Örnsköldsvik i Sverige över Hattfjelldal till kusten i Norge, sedan från Hattfjelldal till Mo i Rana och sedan E12 hem. Är det någon som har kört den vägen eller i övrigt kört husbil i Norge och vet vilka regler som råder och vad man kan stöta på för problem. För några år sedan så åkte vi över Plöckenpass i Österrike och det var en upplevelse som jag inte vill vara med om igen.

Skulle ju röjja lite i tvättstugan efter gårdagens översvämmning men först skulle jag ringa "Nisse", inte han på Manpower utan Nisse på Husvagnsservice för att beställa tid för att han skulle provisoriskt laga sprickorna i karossen på husbilen. I dag var han så kunde jag komma in med en gång så skulle det bli gjort idag. Ja det var ju bara att lasta hundarna och ge sig iväg. Blåste rätt ordentligt så det kändes lite gruvsamt att ge sig iväg eftersom husbilen är så hög. Nu är jag hemma igen och allt har bara gått bra. Upptäckte i går också att det är ca 3,5 v kvar tills vi åker på semester, får nästan lite panik för det är lite att göra innan vi åker iväg, men oj vad roligt det ska bli.

I går kväll var det dags för årets blodomlopp som genomfördes av Maria, Rebecka, Elvira, (sprang 5 km), Anneli, (sprang 10 km) Catarina och så jag. (promenerade 5km). Vädret var bra fast det hade varit åska och regn på dagen.

I dag så har jag promenerat 6 km, börjat träna för att promenera Tjejmilen i Stockholm, och får väl utöka lite lagomt för att inte få allför inflamerade fötter och knän.